Jag har en man som följer mej hela livet och det är Bo-Lennart Persson. Mina föräldrar hade redan två flickor när mamma blev gravid igen. Hon längtade så efter en pojke och att han skulle heta Bo-Lennart. Nu blev det inte så, och inte vet jag om mamma var glad eller ledsen för det, men i mitt huvud så har Bo-Lennart följt mej i hela livet.
På jobbet en dag någon vecka innan jag skulle gifta mej så frågade Unni mej -"Vad ska du heta i efternamn?". "Ja vet inte" sa jag, för jag hade inte bestämt mej ännu. -"Ta Persson" sa Unni.
Så nu finns Bo-Lennart Persson i mitt liv på gott och ont. Om något gått galet eller blivit fel (och det händer ju ofta) så har han varit framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar